Idag skulle du fyllt 13 år din lilla fis, saknar dig väldigt mycket ibland och tänker på dig!

Du har det bättre där du är nu, vet att du sitter på ett moln och kikar ner på oss!

Du är den finaste ängeln, kommer alltid sakna dig!

 

 

Fått de sötaste påskägget av mami, fullproppat med godis!

Har inte haft ett påskägg med godis i på flera år faktiskt, har vart frukt i eller nån plojgrej. Jag alltid haft nått förbud mot sötsaker, och om jag nu käkat godis under påsk så har de alltid varit hetsätning! Så i år känns de faktiskt riktigt underbart att kunna ta en godisbit då o då och njuta av att inte känna den inre stressen att jag måste äta allt som är i min väg bara för att jag åt lite godis, och inte känna mig helt uppsvullen!De är en fantastisk känsla faktiskt! :)

sitter just nu och söker lite skolor, ibland önskar jag bara att jag  visste exakt vad jag vill bli.

Hade vart så mycket enklare då, men antar att de är inte något som är ämnat för mig! För på min lista av utbildningar på antagning.se så finns alltifrån arkeolog till frisvårdscoach! Min mamma och min syster bara skrattar åt  mig varje gång jag kommer på något nytt yrke jag KAN tänka mig jobba som.

Så nu när jag sitter här så är ångesten jäkligt påtaglig, jag går in med den inställningen att om det inte känns bra så är de okej att hoppa av, för man måste pröva sig fram.

Men galet vad svårt de är att rangordna dem,  jag har ju även sökt till två folkhögkolor med utbildningar som är inriktade på turism. De hoppas jag främst på, för de är ju verkligen något jag vill testa på men jag tror inte jag vill jobba med de hela livet! 

Nepp dags att sätta sig och kolla runt på fler utbildningar!

 

 

De gör de och de gjorde de för mig med, igår var sista gången jag var hos min fina underbara älskade psykolog! Hon har verkligen blivit som en riktigt bra vän sen jag började gå hos henne i början på 2012. 

Samtidigt som de kommer kännas konstigt att inte gå dit några gånger i månaden så är de en otrolig lättnad, ett stort bevis på att jag klarat av något som jag inte trodde alls i början.

Minns första gången jag kom dit, satt i den där fåtöljen och var helt förstörd, hängig, allmänt trött, ont i kroppen, sönderstressad inombords, ständig huvudvärk och väldigt smal.

Hade svårt att sätta ord på känslor och kände inte alls hur min kropp egentligen mådde.

 

Kan knappt tro att nu lite mer än ett år senare så mår jag så fruktansvärt bra, de klart jag har min dippar som alla ha, men de är inte ofta.

Jag älskar att jag kan äta i princip vad jag vill utan att känna mig äcklig och tjock, jag trivs med min kropp, jag har tagit bort allt som handlar om kontroll relaterat till mat, jag kan handskas med min träning, jag kräks inte längre, jag har ingen ångest och framförallt så hetsäter jag inte.

Jag mår verkligen så mycket bättre, lyssnar på min kropp, känner va balansen mellan träningen och mat och jag  är så mycket lyckligare!

 

När jag satt där i fåtöljen så var verkligen botten nådd,

Jag trodde seriöst att jag kommer aldrig aldrig någonsin må bra igen. 

Jag hade sån fruktansvärt disciplin på mig själv och var ett sånt kontrollfreak, så att släppa på alla dessa spärrar har tagit sin tid.

Det har vart så fruktansvärt jobbigt väldigt många gånger

och jag hade inte önskat min värsta fiende de.

 

Men jag klarade det och jag är så fruktansvärt stolt över mig själv, även att det tagit sin lilla tid så är jag så glad den dagen jag bad mamma ringa samtalet och be om hjälp.

 

 

Detta är jag för nästan 2 årsen, 43 kg och helt förstörd inombords!

 

 

God morgon!!

 

Planen idag var att sova tills nio men så blev de icke, blev väckt av världens gladaste hund vid namn Nikita som slickade mig i ansiktet!  Härligt uppvaknade! :)

Idag är de vilodag för min del och jobb som gäller men innan dess så ska jag ut på promenad med min pärla och även utretta lite ärende!

 

Föresten är de någon som har missat denna nyhet om att det var ett café som satte upp en förbuds skylt mot barn? De har inte jag iallafall, jag är lite klyven i denna frågan!

Jag förstår föräldrarana som kanske inte vill skaffa barnvakt varje gång man ska gå och äta med sina vänner, för de har säkert hur mycket annat att tänka på.

Men jag själv kan tycka det är väldigt jobbigt med skrikande och gråtande barn, och sådana barn som föräldrarna verkligen inte har pli på. Som bara springer runt och lever loppan och som verkligen stör gästerna, samtidingt så tycker jag inte att man kan förbjuda ett barn att gå och fika, det är väl så jag känner för jag tycker det är diskriminerande, för vad är ett barn egentligen? Vilken ålder slutar man helt att vara de ? 18 år?

Alla är vi ju olika individer och utvecklas olika. 

De handlar om mognad och respekt!

Jag tycker att om man söker efter en lugn och trivsam miljö på sitt fik/resturang etc så kan man ju försöka att nå denna miljö genom att sätta upp en lapp med detta på dörren, eller skylta med det på annat vis!

 De blir liksom en lite kromprimiss för min del för jag tycker lite av bådaslagen!

 

Vad tycker ni? Ska barn förbjudas på café?

 

 

Förresten så dricker jag ett väldigt gott te i skrivandets stund, nämnligen Taj Mahal som jag köpte när jag var i Indien. Jag drack det varje dag där nere med en skvätt mjölk i! Om ni får tillfället någongång att testa detta, så gör de! :D

 

Igår vart en ritkig skitkväll om man ska vara riktigt snäll, satt hemma ensam. Varken mamma eller fanny har kommit hem ännu. Hade sån riktigt jäkla ångest, kände mig ensam och summan av detta var att det gick ut över maten.  Åt de mesta som kom i min väg och mådde ännu sämre, vart riktigt längesen jag hade en sån nedåt spriral, men känner att jag inte mått riktigt bra på ett tag nu så jag antar att det var liksom toppen av det. Men nu är det nya tag,  varje dag är en dag att ta sig igenom när det kommer till mig och maten, vissa dagar går de bra och andra inte. Men vill inte tillbaka till när jag mådde som dåligast, hade inte velat att min värsta fiende skulle få må så. Så jag vet ju vad jag vill och nu är de bara att fokusera på de bra!

 

Morgonen har vart rätt så bra iallafall, sommande på soffan igår och vaknade upp vid nio, utvilad och go! Städat huset litye och tagit en promand med Nikita! Snart ska jag ner en vända på stan och göra lite ärende, sedan blir de träning ikväll!

 

Förresten, är de någon som kanske hade vart sugen på att åka på hultsfred hayride??! :D

 

 

 

Tomhet eller om eller om de är för mycket känslor som bubblar. Jag vet ärligt talat inte. De är jobbigt att ha alla sina kompisar utspridda i hela landet och även andra länder, även om jag pratar med dem ofta så blir det inte den här dagliga kontakten. Fruktansvärt jobbigt när alla splittras såhär, men de är ju tidens gång, jag vet.

Men de tar emot.

Jag vill bara att detta halvåret innan jag ska börja plugga ska svischa förbi snabbt som ögat så jag kommer bort från Värnamo och kan hitta upptäcka nya ting och hitta nya vänner!

 Imon åker min syster till London ett par dagar och mamma är inte hemma över helgen heller så jag är alldeles själv, vilker jag faktikst inte ser fram emot.

De är nog därför jag är lite deppig just nu kan jag nog tro!

 

Gjort riktigt goda och nyttiga havremuffins ikväll som fina malin tipsat om!

 

Jag njuter verkligen när jag äter choklad och jag kan inte påstå att jag tänkt så mycket kring hur de tillverkas, jag köper  helt enkelt den choklad jag vill ha. Men allt detta förändrades drastiskt igår.

Jag kan ju själv tänka mig att arbetsvillkoren för de som skördar kakaon som sedan blir till choklad efter en lång process inte är de bästa så att säga. Men efter att jag sett en dokumentär på svt igår så öppnade jag verkligen upp ögonen för detta.

 

Dokumentären handlade om en man som avslöjade att det pågick barnarbete inom chokladindustrin, detta avslöjades för ca tre årsen och rörde verkligen om i grytan så att säga.

Jag måste vara helt bortblåst när det kommer till detta för jag har inte hört något om de, eller så har jag bara inte vart tillräkligt lyhörd, aja. De är en helt annan femma, den här mannen åker iallafall tillbaka till elfenbenskusten och Ghana för att kolla om det har blivit förändringar, men de har inte hänt ett enda dugg.

 

Det som är så vidrigt är att detta gäller de största bolagen som tex lindt, mars inc, nestle och kraftfoods, några av deras märken är daim, dumle, kexchocklad, smarties och marabou. Som ni säkert känner igen, de uppger själva att de mesta av deras kakako i deras produkter kommer från dessa länder och de utlover att barnarbete inte är nått som de sysslar med, men denna dokumentär visar något helt annat.

 

Jag vart verkligen helt ställd när jag såg den och ville bara börja gråta, fick såna skuldkänslor och mådde illa.

Även om jag vart volontär i Indien och sett väldigt mycket hemskheter så vänjer jag mig aldrig vid sånt här.

Vill bara krama de små liven och säga till dem att de aldrig mer ska behöva sätta sin fot mer på plantagen.

 

här är trailern! 

 

 

 

himla dålig uppdatering de senaste dagarna, har faktiskt inte riktigt orkat.

Men gick iallafall upp tidigt idag och har vart ute och gått med Nikita en svänga, så nu ligger hon här under min stol i köket och är alldeles slut! Perfekt! haha 

Ska snart äta frulle, får nog bli nån slags fruktsallad, vi får helt enkelt se!

Förresten så går detoxen väldigt bra men jag märker på mig själv att jag har verkligen mindre energi men jag försöker att äta en frukt när huvudet inte riktigt hänger med! Men de säger ju att de första dagarna så märker man inte så mycket utan de är efter 5-6 dagar som man börjar märka skillanden och bli piggare!

 

Igår avlivade vi Sko-tse och som jag tidigare nämnt så var hon inte i de bästa skicket, hon var dement, mindes inte ens nikita efter vi kommit hem från Thailand.

Hon hade knappt ingen hörsel kvar, och hon såg inget.

Det som ändå var ganska underligt var att hon fortfarnde var så bra i kroppen, hon skuttade runt och lekte ibland, men samtidigt så var hon inte okej i huvudet.

Det var bara som att det var ett skal kvar och lilla skogi fanns inte där.

Jag är så glad att vi fick så pass många år med henne och att hon haft det bra,

kunde inte haft en bättre hund än henne.

Samtidigt som jag tycker det är mega jobbigt så är jag lättad med för hon var verkligen jobbig de sista, pep hela tiden så att vi knappt kunde sova på nätterna och skällde och morrade åt Nikita.

Hon var så fin när hon somnde in, först fick hon sömnmedel och då somnade hon på min axel och det var verkligen väldigt fint. Sedan fick hon sista sprutan då som skulle ta hennes liv och det gick jättebra, hon kände inget tror jag, hon bara låg där.

Efter det så la vi ner henne i en korg som vi gjort iordning och det var nog ett utav de vackraste jag sett, hon såg så fridfull ut där hon låg och jag visste att då hade hon blivit en ängel.

 Hon har de bättre nu tror jag och så slipper hon lida, hon sitter där på ett litet moln med min farmor och farfar som tyckte så mycket om henne.

 

 

 

Myskvällen byttes ut mot en spontan utgång igår med Elin, hade jävligt kul! Vi hamnade på en lajj efterfest och kom inte hem förens klockan 7! Craaaazy! 

 

Idag har vart en riktigt jobbig dag, fikade med amanda, viggan och elin på pelli, vart helt ärligt längesen jag skrattade så mycket som jag gjort idag! Har njutit av varenda minut vi satt där, pratade minnen, framtiden, och andra ting! Jag har värlidens finaste vänner! 

Men sen gick vi mot slutet och det var dags för ett avsked, detta var seriöst det fruktansvärda jag gjort på länge. Viktoria och Elin, mina fina underbara bästa vänner ska ge sig av båda två. Elin ska flytta till Helsingborg och Viggan ska tillbaka till USA. Känns som att hela mitt hjärta har hoppat ur min kropp och någon står och stampar lite på de. Jag är så glad för deras skull, elin och hennes skola och viggans äventyr i Usa. Men fyy vad jag vill vara egoistisk och bara ha dem här hos mig, när jag är med dem mår jag som bäst.

Ända sen vi sa vi ses har jag haft en klump i halsen och lite då och då bryter jag ut i ett gråtanfalll. 

Älskar er!

 

 

 

 

Sko-tse vår lilla hund som vi haft hur länge som helst

och som jag trott kommer leva föralltid

har blivit så himla dålig de senaste året.

Allt har bara förvärrats suksesivt

hon hör inte längre, ser inget,

har knappt inga tänder kvar.

Hon och Nikita har funkat rätt hyffast ihop, 

ibland har de hänt att de ryker ihop med sånt händer ju.

Men sen vi kom hem från Thailand så har de inte funkat alls,

Sko-tse har morrat så fort Nikita är i närheten och vi tror att hon är

såpass dement att hon troligen inte kommer ihåg Nikita.

De har rykit ihop ett antal gånger sen vi kom hem, och idag gick de riktigt illa.

Nikita blev riven av henne i ansiktet, de har aldrig skadat varann innan och detta var hemskt att se.

De känns så jäkla jobbigt att se att båda reser ragg mot varann och skälla,

och jag blir faktikst riktigt rädd för båda.

Man kan ju inte lita på någon av dem i stundens hetta känns de som.

Sen att Nikita är så mycket större än sko-tse gör att de blir extra nervöst, 

även att hon aldrig gjort något och försöker oftast alltid få stopp på sko-tse så blir jag nervös.

 

Sko-tse är inte alls sig själv längre,

hon var världens lugnaste och finaste hund innan 

och gjorde inte en fluga förnär.

Man kunde lyfta och gosa med henne hur mycket man ville.

Hon bara hängde på och var glad för de.

Saknar verkligen hennes gamla jag nått så fruktansvärt och det är jobbigt att se

hennes förändring.

Så mycket som man gått igenom med henne,

så många minnen,

så mycket kärlek.

Jag kan hata mig själv ibland för att jag försummat henne nu de sista året,

men jag vet att det är en förvarsmekanism.

Jag tycker det är jobbigt när hon inte är sig själv.

 

Just nu är allt bara jobbigt, men nått måste vi göra så är de bara.

Helst av allt hade jag velat att hon hade fått somna in hos min syster i hennes säng under en natt.

 

 

 

 

 

 

hoola finingar!

Sitter och äter lite fruktsallad så här på kvällskvisten!

Dagen har vart himla lugnt, mötte upp en tjej och sålde min blåa bikini. Sedan vart de en lång romenad med Nikita, de var så kallt. De bet verkligen i kinderna och jag önskade att jag hade tagit på mig halsduk och ordentliga skor när jag var ute. Men har inte riktigt vant mig vid kylan och att det verkligen är så kallt som de är. Dessutom har jag inte ens ett par vinterskor, och ärligt taöat orkar jag inte köpa heller så jag får stå mitt kast och frysa!

 

Sen har jag inte gjort så mycket var inne en runda på jobbet och tittade till schemat för att kolla tider när jag ska jobba och jgja har inte mycket tider nu, jobbar nästa gång den 20 jan -.-

Såå atte jag vet inte riktigt vad jag ska göra, känner mig faktikst allmänt fövirrad i mitt liv. Alla mina nära kompisar har flytt från Värnamo nu på mindre än 3 månader, en i Växjö, en i Jönköping och en ska plugga i Helsingborg nu. Har verkligen alla mina vänner utspridda i landet, Gbg, Stockholm, Växjö, Jönköping, Malmö,Västerås. osvosvosv

Så, min tanke nu är att fly Värnamo med faktikst, och jag är sjukt sugen på Göteborg. Har sökt lite jobb och skrivit till några på blocket om lägenheter! Känner att jag måste ta tag i mitt liv lite och göra något, min tanke är att plugga till hösten och jag vill testa på att bo ensam innan dess!

 

Påtal om förändringar så blir de en lite förändring imon, men de avslöjar jag inte förens då!

 

 

 

 

 

 

 

hejsan alla finingar som tittar in på min blogg, hoppas ni haft en riktigt fin jul som tillbringats med nära och kära, fått någon riktigt fin present och ätit bra mycket julmat! :)

 

Är som sagt på koh lanta just nu, ska vara här tills på söndag sedan drar vi vidare till phi phi för att fira nyår där, även mammas 50 årsdag och min syrras 19 års dag! naaaajs som attan!

Nyåret ska firas in med min bästa vän elin som är på phi phi samtidigt, hennes syster annie och min syrra! Kan verkligen inte bli bättre, längtar som attan! 

Sol,värme, goda drinkar, fint sällskap, dansa på stranden, festa hela natten lååång! Whooop.

Pepp brud här på andra sidan jordklotet!

 

Till en annan grej, detta året har jag radat upp en massa nyårslöften!

Förra året hade jag bara ett och det var att jag vill försöka att må så bra som möjligt och bli kvitt min ätstörning och jag kan nog säga att jag nästan lyckats med de, jag mår så fruktansvärt mycket bättre nu än vad jag gjorde för 1 år sen. De är sån otrolig förändring och jag är faktikst stolt över mig själv och vad jag åstakommit detta året!

 

 

- Bli en positivare människa (redan smygbörjat med detta) 

Detta handlar mest om att inte hänga upp sig på små saker och bli sur över det, som tex att man glömt vantarna eller att man måste skrapa rutan. Tar bara fruktansväsrt mycket energi!

 

-Umgås med människor som jag känner att dessa ger mig verkligen något

 

- Min arm ska full tatuerad innan årets slut!

 

-Besöka min kära vän viggan i USA

 

-Flytta från Värnamo

 

-Ha bättre koll på min ekonimi, inte slösa på onödiga ting utan tänka efter innan jag köper saker. Jag kan bli rätt impulsiv haha

 

-Försöka hålla uppe balansen mellan träning och mat, och ändå må bra!

 

-Resa så mycket som möjligt!

 

Vad i så fall? 

 

 

Pussar, hoppas ni får en riktigt bra nyårsafton!

Gott nytt år på er!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

nu ska jag vara helt brutalt ärlig, för just nu är jag inne i sånna svackor. Allt handlar om maten, allt går super bra på veckorna för då har jag mina rutiner, jobb, träning, andra intressen osv. Men när helgen kryper på, de festas, man lyxar till de med snacks på kvällen. Då pallar jag inte. Hela min kropp går in i någon slags inre stress, JAG KAN INTE sluta äta onyttigt när jag väl börjat. När jag väl börjat i denna onda cirkel så kan jag somsagt inte sluta, utan jag fortsätter att äta onyttigt tills helgen är slut. Sen på måndag då kör vi på utan allt de onyttig.

Så här vill jag inte ha de, men min kropp bara skricker efter de. Jag orkar inte med mig själv, jag som var på så god väg. Jag har haft så sjukt mycket bakslag när det kommer till min ätstörning och känns som jag borde fixa det här nu, jag blir så ledsen på mig själv. Skulle inte önska min värsta fiende detta ens. Det tar så sjukt mycket på en, både fysiskt och psykist. Tänk dig att du känner total matkoma i flera dygn i princip. Försöker att äta vissa tider, och en speciel mängd. Men så fort jag går utanför denna ramen så brakar alltihop. 

Då känns de som jag kan strunta i allt. Skita i träningen, att umgås med folk eller att jobba för ingeting spelar någon roll för jag mår så fruktansvärt dåligt då, allt bara faller samman och jag trycker ner mig själv. Hittar alla min fel och brister och tänker på saker som jag önskar var ogjorda. Jag blir min egen mobbare.

Jag försöker att smussla in någon kaka,godis,macka osv på veckodagarna för att faktiskt utmana mig själv och det brukar gå bra så jag antar att jag har någon liten spärr, men helgerna. nonoo, de är som min hjärna har programmerat in sig på de och vet vad som gäller. De är fruktansvärt. Nu ska jag försöka få lite sömn.

 

 

peppig rubrik där va? väldigt fin Lana Del Ray låt, så där av.

 

Till helgen, eller om man ska vara exakt så på lördag så fyller jag 21. 

För er som inte vet så har jag sån fruktansvört åldersnojja, och har haft det sedan jag fyllde 16. Har gråtit, och vart rätt aggressiv av mig de senaste födelsedagarna. När de väl börjar närma sig min födelsedag så vill jag bara krypa under täcket och stänga in mig på mitt rum. Inte låta någon komma in eller säga grattis, men de går ju inte.

 

MEN, nu ska jag försöka ändra på de, som jag alltid säger så skapar man sitt eget öde. De är bara jag som kan ändra hur jag lever och vad jag gör, för det är de som är endel i min åldersnojja. Jag vill inte bli äldre för jag är rädd för att jag inte ska hinna med allt jag vill göra. Men åldern och tiden kan jag inte göra något åt, det gäller bara att ta vara på tiden och leva livet fullt ut!

För tiden springer förbi en så fort.

 

Så nu ska jag försöka njuta av min födelsedag och inte vara negativ eller dra upp min åldersnojja som jag så ofta kan  göra, jag längtar faktiskt riktigt mycket till fredag. Är så pepp på att umgås med fina vänner, äta gott och dricka :D

 

 

 

 

Som jag nämnt innan så har jag vissa dagar då jag verkligen äcklas av min kropp, och vissa dagar går den an.

Jag tycker bara det är så sjukt orättvist att jag har så lätt att gå upp i vikt, det räcker med att jag slutar träna i några veckor och äter två varma mål om dagen så har jag lagt på mig,tänker på indien resan nu!

Mycket kolydrater och lite motion!

Min kropp har genomgått en sån förendring de senaste åren, från att ha vägt 60 kg och ner till 43 och sedan upp igen till nått på 50. Har en hatkärlek till vågar, de är så sjukt många tankar som kommer upp när jag känner att jag inte är nöjd och trivs med min kropp, sånt som präglade hela mitt liv innan och jag försöker hitta balansen hela tiden.

Vissa dagar är det bara så svårt, försöker verkligen hålla balansen mellan mat och träning och det går faktiskt väldigt bra! Jag är bara så himla otålig och vill ha snabba resultat, men jag måste lära mig att saker ta tid och jag försöker verkligen de gör jag!

De känns bara som att hur jag ser ut tar upp väldigt mycket tankar i mitt huvud just nu och jag kan inte riktigt slappna av för jag känner mig inte bekväm med mig själv, som leder till massa andra himlans tankar!

Nepp, måste peppa mig själv lite nu! Nickolina du fixar detta,du vet precis hur det är och hur du vill ha de. Så de är bara att göra!

 

 

 

 

Ibland inträffar de händelser som verkligen får en att tänka till, idag är just en sån dag och en sån händelse har inträffat.

Jag har fått höra så hemska saker den senaste timmen som fått mig i chock, känns som jag fått en stor knuff i magen och jag känner mig helt tom i kroppen och huvudet . Känns som jag är inne i en bubbla, min hjärna har trasslat ihop sig och jag kan inte tänka ordentligt.

 

 

Jag funderar på hur mycket skit jag har vart med och hur mycket skit mina vänner och familj har gått igenom, det är helt sjukt. Jag är 20 år och har gått igenom så fruktansvärt mycket. Ibland är livet så himla orättvist 

Va är de för värld vi lever i?

 

 

god  morgon!

 

Vaknade upp för en stund sen och har precis ätit frukost, tänkte kolla igenom lite försäkringar och grejer nu! Även om jag glömt något till loppisen imon :)

 

Skulle bara nämna en sak som jag gjorde igår, jag har som jag tidigare nämnt en ätstörning. Jag mår otroligt bra nu om man skulle jämföra för ett år sen. Hela mitt liva var styrt av mina tankar om mat, idéer om hur jag kunde äta mindre,strikta och riktigt sjuka regler som jag hittat på själv och följde maniskt osv.  Mitt liv var ett enda stort kaos, och de har tagit sin tid att rensa bort den där stora papperskorgen (mitt huvud) och ta bort alla lappar med oduglighet, regler, idéer och andra tankar. Än är jag inte riktigt tom på  dessa lappar.

Men jag tar steg för steg de får ta den tid de behöver.

 

Nu ska jag sluta babbla, de jag ska komma fram till och dettta kanske låter jätte konstigt enligt er. Men de är att jag drack 2 glas saft igår!

Lyckan när jag inte kände något sug efter nått annat efteråt, inte fick för mig massa idéer om hetsätning och faktiskt kunde slappna av var helt enorm. För det kan vara så lite som gör så att de tippar över för mig, de är nog väldigt svårt att förstå om man själv inte befunnit sig i den sitsen. Men tänk er att ni har en tanke att de här kommer du aldrig få smaka på igen så de är bäst att du äter så mycket som möjligt, då kanske de blir lättare att förstå.

 

Drycker är fortfarnde väldigt svårt för mig, dels för att jag kan tycka att de är väldigt onödiga kalorier att trycka i sig 1 glas juice, men detta är ju normalt och de vet jag!

Men jag har bara väldigt svårt med de, de jag dricker nu är vatten, kolsyrat vatten , kaffe och te.  Jag har dock aldrig riktigt vart en kolsyre brud men en juice tjej var jag innan jag blev sjuk.

De är bara att jag fått för mig de i huvudet och det ska de bli ändring på, jag måste bara våga testa mig själv och lita på att jag klara de.

De är bara jobbigt när man pendlar mellan dessa tankar om att de är onödigt,men att de samtigt är normalt, och jag måste våga dricka de.

De handlar inte om att jag nu MÅSTE dricka det till varje mat tillfälle utan att jag bara vågar och jag vet att om jag nu skulle vara sugen på en cola så är de helt okej att ta en cola för jag kan kontroller de. 

Jag har ju klarat av att börja äta riktig mat, och då kommer jag fixa de här med.