nu ska jag vara helt brutalt ärlig, för just nu är jag inne i sånna svackor. Allt handlar om maten, allt går super bra på veckorna för då har jag mina rutiner, jobb, träning, andra intressen osv. Men när helgen kryper på, de festas, man lyxar till de med snacks på kvällen. Då pallar jag inte. Hela min kropp går in i någon slags inre stress, JAG KAN INTE sluta äta onyttigt när jag väl börjat. När jag väl börjat i denna onda cirkel så kan jag somsagt inte sluta, utan jag fortsätter att äta onyttigt tills helgen är slut. Sen på måndag då kör vi på utan allt de onyttig.

Så här vill jag inte ha de, men min kropp bara skricker efter de. Jag orkar inte med mig själv, jag som var på så god väg. Jag har haft så sjukt mycket bakslag när det kommer till min ätstörning och känns som jag borde fixa det här nu, jag blir så ledsen på mig själv. Skulle inte önska min värsta fiende detta ens. Det tar så sjukt mycket på en, både fysiskt och psykist. Tänk dig att du känner total matkoma i flera dygn i princip. Försöker att äta vissa tider, och en speciel mängd. Men så fort jag går utanför denna ramen så brakar alltihop. 

Då känns de som jag kan strunta i allt. Skita i träningen, att umgås med folk eller att jobba för ingeting spelar någon roll för jag mår så fruktansvärt dåligt då, allt bara faller samman och jag trycker ner mig själv. Hittar alla min fel och brister och tänker på saker som jag önskar var ogjorda. Jag blir min egen mobbare.

Jag försöker att smussla in någon kaka,godis,macka osv på veckodagarna för att faktiskt utmana mig själv och det brukar gå bra så jag antar att jag har någon liten spärr, men helgerna. nonoo, de är som min hjärna har programmerat in sig på de och vet vad som gäller. De är fruktansvärt. Nu ska jag försöka få lite sömn.