Om att bryta mönster
På sistone så har jag hamnat i riktiga depp perioder, eller det är nog mer lite slumpvist valda dagar då jag mår väldigt dåligt, de kan ta flera timmar för mig att ens vilja börja fixa iordning mig, ibland orkar jag knappt gå ut med nikita men när jag väl gör de så tar de så mycket energi så att jag är helt slut efteråt.
Jag går liksom in i en egen liten värld och de är bara jag och mitt huvud.
De är på dessa dagar som jag brukar använda mat som nått slags lyckorus för att må bättre, och det blir ofta hetsätning.
Som sagt så har jag lidit av ätsörningar innan, bulimi och anorexia. Om ni vill kan ni läsa om de här
Har haft som tendens att använda maten som något destruktivt och, ätit och ätit på dessa dagar. Har inte funnits något stopp på mig, detta har i sin tur lett till att jag gått och kräkts upp allt.
Vilket i sin tur skapar som jäkla ångest, ångest över att jag spytt, ångest över att jag inte kan hantera maten och inte är kapabel till att stoppa mig själv.
Men har inte haft en sån dag på 2 veckor sedan jag började träna, men idag har de verkligen vart en sådan, MEN jag bestämde mig senaste gången jag gick igenom samma proceudur att jag ska inte spy upp allt igen, jag vill inte, och jag orkar verkligen inte.
För jag vet att jag äter inte och jag spyr verkligen inte upp maten för jag mår dåligt över min kropp,eller för att jag inte trivs med den osv. FÖR det gör jag, trivs väldigt bra med den.
Utan de som gör så att jag mår dåligt är något helt annat, men maten har liksom blivit den trösten mitt i allt, samtidigt som jag inte kan hantera den på rätt sätt.
Dagen idag började faktiskt väldigt bra, körde ett riktigt hårt pass på gymmet, det var jobbigt till en början men när jag väl kommer över den lilla spärren jag hade så var det så himla skönt!
Ända sen jag började träna å har allt blivit så mycket bättre, om jag inte får göra dt så mår ag verkligen inte bra i kroppen.
Efter passet så åkte hem och gick jag ut med Nikita och de gick väldigt bra. Busade i skogen och kastade freesbee!
Men när jag kom hem så blev jag totalt nere, tänkte om det var mitt blodsocker som fick mig att må dåligt så åt lite frukt och tog ett bad.
Men blev bara mer och mer deppig, det är så svårt att förklara men hela jag blir helt borta och nere och tom i ögonen typ.
Efter de så var jag nära att börja småätaa och då hade hela min dag vart förstörd, och den onda karusellen skulle kunnat börja, men jag stålsatte mig själv, första gången på evigheter och det kändes helt underbart.
Det var ganska jobbigt att vara hemma så åkte in till stan och gick på lite loppisar och besökte en filmbutik, försökte verkligen sysselsätta mig med något annat och få tankarna på annat och bli lite mer positivare.
Har dock vart lite jobbigt på sistone, personer som betett sig som grisar mot mig, andra som tagit kontakt med mig som håller på med massa skit som jag inte vill ha något med att göra,saknar min syster och min familj, nikita som mått dåligt. Så jag antar att det bara var en tidsfråga innan det skulle komma nån sån här dag.
Men jag bröt mitt mönster idag, och jag är så sjukt jävla glad för de.
För jag vill verklige inte kasta bort mitt fina live på något som binder mig och tar upp hela min tankekrft, jag vill inte förstöra min kropp mer än vad jag redan gjort, jag vill inte skada och oroa mina nära och kära.
Nu är det bara att jobba vidare på detta och peppa mig själv när de kommer en dålig dag!
Kommentarer
Sofia
Det låter fantastiskt! Sjukt bra jobbat av dig idag. SÅÅ svårt som det är att bryta ett sånt mönster, och du gjorde det! Känn dig riktigt stolt. Keep up the good work. Tror stenhårt på dig:)
Svar:
nickolina strålberg
sis
åh min älskade gosii, önskar jag var där och kramade om dig! men är så stolt över dig att du tog dig igenom det, du är stark glöm aldrig det! tänker på dig, jag älskar dig<3
Louise
Att bryta mönstret är ALTID det svåraste, kämpa på ! <3
Svar:
nickolina strålberg
MissC
Starkt jobbat! Då vet du att det är påväg uppförs igen. Hoppas du mår bättre snart!
Svar:
nickolina strålberg
Miss Baby Peaches
Kram påre finis, be strong!
Svar:
nickolina strålberg
Trackback
