Ett öppet brev till världens bästa Nickolina, från mig. FannyD, som har tagit över hennes blogg för tillfället.

 

"Åren dom går, jag vill fälla en tår.

På en perrong jag står och det blåser i mitt hår.

Jag flydde stan för att hitta ljusare dar, medans du min fina Nickolina vart kvar.

Detta var tre år sedan nu, men nu är jag back in the motherfucking by (Värnamo)

Och nu är det sommar och fan vad vi ska röjja, jag hoppas inte att jag får jordgubbsvin på min tröja...

 

Men skitsamma låt oss börja från början.

Min fina vän, det känns som jag dig nästan helt livet känt.

Vi har drillat, och spelat boll och vissa dagar inte haft någon koll.

Vi har varit i Gnosjö och ätit korv, och vissa dagar känt sorg.

För det är så det var, vi har både haft glada och sämre dar.

Livet har gått upp och ner, och vi har tillsammans både åkt upp och ner.

Vi har gråtit och vi har skrattat, upplevt sorg och smärta.

Vi har bråkat och vi har tramsat (detta låter som en fucking ramsa)

 

Men till kontentat av allt så finns jag alltid här, för dig min vän dig håller jag kär.

För jag lovar att bära upp dig om du inte orkar gå, och jag lovar jag slår ner dig nästa gång du klagar på ditt hår!

För alltid ska du klaga fast du vet om att du snygg, och om du inte fattat det så tycker alla det bakom din rygg.

För du är en riktigt pingla, som aldrig vill nån illa.

Du må va envis som en Åsna och alltid ska du håret blåsa.

 

Men jag tycker om dig ändå, för vi har tamigfan känt varandra i tretton år. (Shit vad tiden går)

Jag minns när du var emo, och hur fan kunde du se då?

För dina ögon var täckt av svart, och du liknade nästan en katt.

Och vi cyklade i stan och sjöng tralalal, och sen växte vi upp och isär och du vart ju kär.

Då hängde vi inte varje dag, men man ses ju alltid ändå i denna stad.

 

Men många fyllor har vi haft, både inne och på dass.

Senaste var på Anton K, det var den dagen jag fick håv...

Och vi gick vilse i stan, som små tattarbarn.

Men vi var glada ändå, för hur skulle det annars kunnat gå?

 

Men way out west toppar nästan allt, och fyllorna på jordgubbsvin som smakar värre än palt.

Och jag saknar det allt, speciellt kära pingelbjörnen framförallt.

Men fyllan i Gnosjö den var bäst, då vi satt på asfalt foreveralone och hade fest.

 

Fan vad långt detta blev, nu känner jag mig helt skev...

Men Nickolina du ska veta, att du är en av dem jag först hade tagit med mig till Kreta.

Om vi hade vart på en ö, och levt på vatten och bröö (d).

För jag har alltid kul med dej, och du är världens bästa tjej.

 

Och alla ni som tjuvläser, ska jag bara hälsa så himla mycket att ni ska veta att Nicko äger.

Kram till er alla idioter, för ni kan aldrig komma upp på Nickos kvoter.

Henne ska man vara varsam om, för vi lever bara en gång.

YOLO SWAG TJOSAN OCH HEJ, puss på dig Nicko det var allt från mig."

 

/Fanny D