De har hänt mycket den senaste tiden och det har gått så snabbt, i torsdags somnade min moster in, efter en långtids kämpande av cancer.

Hon hade hennes syskon runt om sig, och jag är så oerhört glad för det!

Nu har du frid,och inte ont längre.

Nu sitter du på ett moln med med din pappa och kikar på oss, vakar över oss.

Jag ska minnas dig med glädje, och värme.

Du var en riktig kämpe, och du hade alltid någon rolig vits eller skämtsamt att säga om de mesta, och jag älskade ditt skratt.

Vila i frid min fina moster så ses vi igen!

 

 

 

Hoooola!

Här sitter jag i min lya en fredagskväll och trängs med min kära lurviga och vita hund i soffan, himla mys!

Arbetsdagarna är gjorda för den här veckan, vilket känns otroligt skönt!

Har vart på frölundatorg nu i 2 dagar, och kan ju säga att de är som att ha semster när man jobbar där.

Går inte ens att jämföra med cappuchino på kungsport, sån himla skillnad på tempot alltså!

 

Imon vankas de vintagemässa här i Göteborg och jag ska självklart dit, har faktiskt ställt upp som volontär så ska vara med och hjälpa, få se vad de blir. Kanske blir mig ni hittar i ett hörn där jag står och säljer varmkorv ;D neh förhoppningsvis inte, men ska bli riktigt roligt!

På kvällen blir det efterfest-rockabilly shakedown på götahof!

åhhh så grymt taggad, höll precis på att välja kläder innan jag började skriva men är lite klyven angående detta, så får helt enkelt se vad de blir!

 

Som endel kanske märkt så har de ploppat upp en och annan bild på instagram/fb från en fotografering jag hade för en vecka sedan. 

ohh kan ju verkligen inte annat än att säga att de var så grymt kul att stå framför kameran, något utav de roligaste jag gjort måste jag nog säga. Jag hoppas verkligen på fler tillfällen!

Dessa bilder togs i ett syfte för mig, och det var att jag skulle ha lite "riktigt" bilder till tävlingen miss pinup scandinavia, som är en tävling om just denna titeln. Tävlingen är en kamp där länderna sverige, danmark, norge och finland är inblandade. 

Jag anmälde mig till den för någon månad sen och fick igår veta att jag är en av 12 finalister som gått vidare, hur GALET är inte detta??? Kan knappt fatta att det är sant, lilla jag gick vidare!! :DD

 

Iallafall så kommer tävlingen att avslutas i slutet på juli på evenmanget rat fink reuonion i Avesta, men just nu  pågär även en tävling på nätet. En såkallad "peoples choice" alltså era röster!

Denna pågär även till slutet på juli, och man kan rösta engång per dag, hade vart himla fint om ni skulle vilja lägga en röst på mig där! dåå hade jag blivit glad :D

Här har ni länken till tävlingen!

 

Förövrigt så kommer jag att byta bloggportal för ett litet tag, till slutet på juli i och med miss pinup scandinavia!

Men kommer med mera info om detta, så de som vill följa mig kommer kunna göra detta :D

Promise :D

 

 

Som ni alla säkert märkt så har jag inte vart så aktiv på sistone, och de har väl sina anledningar. Vilket jag kommer gå in på nu.

Jag har bestämt mig för att flytta hem till småland igen, i slutet på maj så går flyttlaset och det känns otroligt bra. 

De senaste månaderna har faktiskt vart förjävliga, har verkligen kommit undrfund med vissa saker när jag bott här. Så vi tar de från början, jag har kommit på att jag verkligen inte trivs här, att jag hellre velat bo inne i själva göteborg, trivs så mycket bättre där. 

Sååå min tanke var först att söka en ny lägenhet inne i göteborg, vilket jag också gjort under ett par månader, men utan resultat. Även lagt ut annons om mig själv osv. Men fick bara erbjudande om ett rum på  kanske 10kvm för 5000 -.-   De som känner mig vet att jag inte ger mig i första taget, vilket jag inte gjort heller. Men sen har jag även känt mig så extremt ensam, saknat min familj, saknat lättheten att ta sig nånstans utan att behöva åka över en timme för att träffa en vän.

Jag har hatat att de känns som att jag knappt har någon frihet, känner mig så otroligt bunden hela tiden, bunden att passa tider, passa bussar och spårvagnar,  pussla ihop allt så att de går runt med nikita med. 

Kan med all säkerhet säga att jag har nog aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv, i klass med när de var som värst med min ätstörningar. Haft ångest attacker, sovit max 4-5 h per natt i veckor, stressat som fasen på jobbet, strulat till de med maten, tappat vikt, och bara mått allmänt dåligt. 

Har verkligen kännt att jag knappt inte orkar/vill göra något, vilket är så otroligt olikt mig, känns som att jag förlorat livsgnistan. Jag ser mig själv som en otroligt glad person som, älskar att hitta på saker och är full av energi, men inte just nu.

Saker och ting hade väl vart lättare om jag faktiskt bodde in i göteborg, pga jobbet är närmre, mina vänner från jobbet och andra vänner bor i stan, men helt ärligt så orkar jag inte söka mer.

Haft sån fruktansvärd ångest över allt, för att de känns som ett misslyckande, samtidigt som jag är stolt över Att jag faktiskt flyttade, skaffade fastjobb och lägenhet. 

Nu på sistone så har jag mått dåligt över att de känns som att jag svikit dem på mitt jobb för att jag flyttar precis innan sommaren, men de är som mina jobbarkompisar och mina familj och vänner säger. Du måste tänka på dig själv och hur du mår, och att de alltid fixar sig.  Men de är svårt att banka in de i huvudet!

Sedan även vad jag ska göra med mitt liv, vad jag vill jobba med? , om jag ska plugga? Om jag ska flytta igen? Om jag ska stanna kvar? Jobba utomlands? Resa? Så sjukt många frågetecken och jag är så otroligt klyven. 

Men nu blir de som de blir, flyttar hem i slutet på maj, har troligen fått jobb mellan juni och juli, och mellan juli och augusti så blir dett att jobba på chappen!  Detta känns väldigt bra iallafall, något som känns bra i magen och fått mig att må bättre!

Hösten håller jag väldigt öppen så vi får se vad jag hittar på!

stannade en extra dag hemma av lite olika skäl, kom hem igår kväll.

 

Som ni säkert märker så ligger bloggen ganska nere nu och det beror helt enkelt på att jag inte orkar eller vill blogga, så varför ska jag?

Jag är så grymt klyven när det kommer till vissa saker, och de har hänt endel tråkiga ting på sistone, jag har märkt med tiden att jag verkligen inte trivs där jag bor, och jag är bara allmänt splittrad. 

Men de ordnar sig de gör de alltid!

 

Ni som vill kan ju följa mig på instagram, är mer aktiv där! hoolanicko heter jag där ;D

 

Något som har vart ganska återkommande de senaste dagarna och framförallt idag är att det pratats mycket om döden, slog på tvn och då snackades de om döden på nyhetsmorgon och sedan surfade jag in på facebook och läste denna artikel. En artikel om vad man ångrar mest när man ligger på dödsbädden, denna artikel fick mig verkligen att tänka efter endel och var väldigt bra skriven. Något som jag funderat på sistone är att jag verkligen är rädd för att dö, jag är rädd för att jag inte ska hinna med alt jag vill göra, se och uppleva så många länder jag vill, hitta kärleken innan jag trillar av pinnen, drömmar och målen är många och jag vill hinna med dem!

 

Väldigt ofta när jag vaknar upp på morgonen och mår på ett visst sätt så har jag bestämt mig för att denna dag kommer va en dålig dag eller detta kommer va en bra dag. Givetvis så kan ju detta ändras under dagen, men det är inte ofta det ändras från en dålig dag till en bra dag, utan det är ofta vice versa.

 

Men igår så blev en dålig dag till de bättre, hade haft flera dagar på sistone då jag bara viljat ligga i soffan och kollat på serie, inte orkat gå till gymmet, bara velat äta massa onyttigheter och inte vart sugen på att jobba. Men det är ju självklart att de måste göras.

 

De händer ganska ofta att jag kommer i sådana svackor, kan ha hur mycket energi om helst vissa dagar och andra så bara ligger jag som en säckpotatis i soffan och är deppig och har ångest.

Såhär vill jag verkligen inte ha det, och det är något jag verkligen vill ändra på.

Jag vet ju i princip varför jag kommer i dessa svackor, det är bara så svårt att stå emot när jag väl kommer in i dem. 

För jag börjar tänka på allt negativt, och sedan blir det bara mer och mer.

Tänker att jag inte är tillräckligt bra för nikita, får ångest för att vill göra så mycket annat än att jobba, känner mig begränsad när jag har nikita hos mig,ovissheten om framtiden, saknar min familj och mina vänner, känner mig ensam. Även fast jag vet att ett samtal bort till dem eller att jag träffa dem så blir allt mycket bättre!

 

Detta var vad som hände igår, hade haft ett par dåliga dagar sedan pratade jag med min mamma, och hela dagen bara total vändes! Mådde så mycket bättre och blev gladare, hatar att jag har så stora krav på mig ibland, att jag måste träna ett ex antal gånger i veckan, att jag fortfarande har vissa "förbud" när det kommer till mat, osv.

Detta skapar sån ångest hos mig, men det har blivit mycket bättre på den fronten, och jag jobbar verkligen på de. Sjukt jobbigt men jag jobbar på de. För jag vill inte titta tillbaka och minnas att mitt liv styrdes på detta vis, det är mitt liv och jag måste ta kontroll över det. Jag vill inte lägga min energi på detta, för det tar så extremt mycket på mig!

 

Så en grej som jag tänkt på är att jag måste ha ett nytt mål framför mig, för jag är en person som älskar att lära mig nya saker, uppleva nya ting, att växa som människa helt enkelt!

Vill ta nya chanser, utmana mig själv, våga göra mer. Jag vill ha något framför mig som jag kan se framemot, och det har jag inte just nu dels för att allt känns så ovisst förtillfället. Men drömmar och mål har jag och dessa vill jag uppfylla, så vad jag ska göra idag är att sortera upp alla drömmar och mål så jag får lite perspektiv på de!

 

 

 

 

 

 

 

Alltså hur underbart är de inte när man kommer till jobbet och får en underbar nyhet?

Tydligen hade det vart en ålderskontrollant (på triss,öl osv) en dag i min kassa som jag då självfallet inte vet vem de var, feedbacken på mitt bemötande kom idag! Ohh jag klarade de, + att de lagt till i övrigt rubriken att jag hade ett super bra bemötande och var väldigt trevlig!

Detta gjorde helt klart min dag på jobbet, att jag senare fick höra att jag har otroligt vackra ögon från en kund gör ju inte alls dagen sämre! Mitt humör var på topp och det var verkligen sjukt roligt på jobbet! :)

 

Tycker det är så kul med främmande folk som kommer fram och säger positiva saker till mig, så grymt roligt att folk vågar! För jag är precis likadan, om tex jag har en kund i min kö som jag ser har sjukt fina örhängen eller jättefint hår så blygar inte jag för att säga något!

Det som är så roligt är se att personen blir så glada och lyser upp! :D

 

Förra veckan när jag var på den stora loppisen på svenska mässan så fick jag så himla många fina kommentarer från helt främmande människor, det var alltifrån: du var den sötaste tjej jag sett till jag älskar din stil!

Åhh de var så himla fint, och jag blev helt överväldigad varenda gång!

Tack till er mina fina bloggläsare och de fina främmande människor för att ni vågar och för att ni har gjort mina dagar tilll de bättre! :D

 

 

 

 

Alltså jag blir så ledsen och frustrerad när jag vet om folk och ser folk som nyttjar droger och annat skit som inte ska vara i människokroppen.

 

När jag ser alkoholister på stan så vill jag bara gå fram till dem och säga:

Du är medveten om att du bara lever engång va? Släng spriten och gör något vettigt av livet.

 

Jag är medveten om att alla alkoholister/knarkare kanske inte haft den lättaste vägen och att det troligen satt sina spår och att de på så vis blivit som de blivit, och att de kanske inte fått tillräckligt mycket hjälp

 

MEN jag vet endel som också fastnat i det där träsket, men som fått så mycket hjälp men bara struntat i de och fortsatt på samma spår, och det är så himla tragiskt.

Riktigt fina männsikor som totalt förändrats, det är bara ett skal av dem kvar,

totalt känslokalla och ingen respekt kvar, eller ännu värre: dött av de.

 

Usch tycker det är så hemskt, jag ska aldrig aldrig aldrig hamna där.

Livet är den finaste gåvan jag fått, och jag vill uppleva så mycket som möjligt och leva livet fullt ut!

Drömmar är underbara, och mitt hopp är de bästa jag har!

 

 

På sistone så har jag hamnat i riktiga depp perioder, eller det är nog mer lite slumpvist valda dagar då jag mår väldigt dåligt, de kan ta flera timmar för mig att ens vilja börja fixa iordning mig, ibland orkar jag knappt gå ut med nikita men när jag väl gör de så tar de så mycket energi så att jag är helt slut efteråt.

Jag går liksom in i en egen liten värld och de är bara jag och mitt huvud.

 

De är på dessa dagar som jag brukar använda mat som nått slags lyckorus för att må bättre, och det blir ofta hetsätning.

Som sagt så har jag lidit av ätsörningar innan, bulimi och anorexia. Om ni vill kan ni läsa om de här

Har haft som tendens att använda maten som något destruktivt och, ätit och ätit på dessa dagar. Har inte funnits något stopp på mig, detta har i sin tur lett till att jag gått och kräkts upp allt.

Vilket i sin tur skapar som jäkla ångest, ångest över att jag spytt, ångest över att jag inte kan hantera maten och inte är kapabel till att stoppa mig själv.

 

Men har inte haft en sån dag på 2 veckor sedan jag började träna, men idag har de verkligen vart en sådan, MEN jag bestämde mig senaste gången jag gick igenom samma proceudur att jag ska inte spy upp allt igen, jag vill inte, och jag orkar verkligen inte.

För jag vet att jag äter inte och jag spyr verkligen inte upp maten för jag mår dåligt över min kropp,eller för att jag inte  trivs med den osv. FÖR det gör jag, trivs väldigt bra med den.

Utan de som gör så att jag mår dåligt är något helt annat, men maten har liksom blivit den trösten mitt i allt, samtidigt som jag inte kan hantera den på rätt sätt.

 

Dagen idag började faktiskt väldigt bra, körde ett riktigt hårt pass på gymmet, det var jobbigt till en början men när jag väl kommer över den lilla spärren jag hade så var det så himla skönt!

Ända sen jag började träna å har allt blivit så mycket bättre, om jag inte får göra dt så mår ag verkligen inte bra i kroppen.

 

Men när jag kom hem så blev jag totalt nere, tänkte om det var mitt blodsocker som fick mig att må dåligt så åt lite frukt och tog ett bad. 

Men blev bara mer och mer deppig, det är så svårt att förklara men hela jag blir helt borta och nere och tom i ögonen typ.

Efter de så var jag nära att börja småätaa och då hade hela min dag vart förstörd, och den onda karusellen skulle kunnat börja, men jag stålsatte mig själv, första gången på evigheter och det kändes helt underbart.

Det var ganska jobbigt att vara hemma så åkte in till stan och gick på lite loppisar och besökte en filmbutik, försökte verkligen sysselsätta mig med något annat och få tankarna på annat och bli lite mer positivare.

 

Har dock vart lite jobbigt på sistone, personer som betett sig som grisar mot mig, andra som tagit kontakt med mig som håller på med massa skit som jag inte vill ha något med att göra,saknar min syster och min familj, nikita som mått dåligt. Så jag antar att det bara var en tidsfråga innan det skulle komma nån sån här dag.

 

Men jag bröt mitt mönster idag, och jag är så sjukt jävla glad för de.

För jag vill verklige inte kasta bort mitt fina live på något som binder mig och tar upp hela min tankekrft, jag vill inte förstöra min kropp mer än vad jag redan gjort, jag vill inte skada och oroa mina nära och kära.

 

Fick precis reda på att min älskade syster som jag inte sett på över 5 månader kommer hem den 14 februari!

Jag är så lycklig så jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, ända sen jag kom hem är det som nått saknats hos mig!

Det är ju självklart att de är hon, min andra halva, min bästa vän , min fina syster! 

 

Älskar dig så fruktansvärt mycket!

Lämnade av mitt hjärta i värnamo idag, ska jobba så mycket nästa vecka och de gör ont i mig att hon ska få vara själv så mycket. Så då har hon de bättre hemma.

Är så extremt stolt över henne, hon åkte buss, spårvagn och tåg! Allt var helt nytt för henne och hon var så duktig!

Lite nervös, osäker blandat med nyfikenhet beskriver henne på pricken!

Hon skakade väldigt mycket i början men sedan la de sug efter att vi åkt en bit, då blev hon lugn ich nyfiken istället! 

Är sp grymt stolt, men vad jag saknar henne!

Tanken att på att jag inte kommer få ha hennes mjuka och lurviga kropp vid fötterna eller att hon inte kommer hoppa upp i sängen på morgonen och gosa gör mig lite ledsen! 

Är ensamheten som kommer ifatt mig lite, och lite extra jobbigt när hon inte är här hos mig!

Har iallafall haft en jätte mysig dag med mamma, var och käkade tillsammans. Sedan så hjälpte jag henne med lite grejer om thailand, kvinnan åker ju dit om mindre än 3 veckor! Så himla avundsjuk alltsååå! Hade velat åka utomlands jag med!

Den känslan när jag är utomlands är nästan obeskrvlig, känner mig så lycklig,   Och så fri! Finns inget annat som får mig att känna mig så glad, att inte behöva tänka på massa måsten och ha massa plikter. Tider som ska passas, saker som ska göras utan bara total frihet! 

De bästa som finns!

Har helt ärligt vart riktigt skeptisk till att flytta till lägenhet, tycker absolut det skulle bli kul och såg framemot de. Men var rädd att jag skulle känna mig så fast, och låst. Som att min frihet skulle kvävas. Svårt att förklara, men så känner jag. Vet att jag någongång måste testa på detta att slå mig till ro, skaffa lägenhet, utbildning. Inte för att jag måste, utan för att jag vill göra de med. Älskar att resa och utforska världen, samtidigt som jag verkligen vill ha mitt egna hem osv. Men den kombon går inte ihop så bra.

Vad jag vet nu iaf,  jag gillar att ha en lägenhet men saknar nikita, jag är inte färdig med resandet, jag vill ha ett eget företag i framtiden, vad jag gör därimellan får vi se! 

Nu ska jag fortsätta kolla på film!

Något som jag börjat fundera mer och mer på senaste tid och som jag bestämt mig för att jag verkligen vill göra någongång i mitt liv är att köpa antingen en husvagn, husbil, vw buss, något slags boende på hjul.

 

Jag vill resa runt med denna på obestämd tid,stanna till vid en fin sjö, upptäcka vackra platser, träffa trevligt folk på campingar, åka på olika festivaler och events! 

 

Nån gång ska jag verkligen göra de!

 

Tills dess får de bli en massa inspiration!

 

Hoooooola alla ladies och gents!

om jag ens har några manliga läsare? har jag de, kommentera så fall! haha

Min pappa är en duktig läsare och kommentera väldigt ofta så skulle vara han då, aja whateer det var inte det vi skulle skriva om!

 

Gårdagen gick fruktansvärt fort, spenderade hela em med min fina mamma, blev massa inköp till min lägnhet bla gardiner, vaxduk och lite annat smått och gott!

Sedan bjöd hon på lunch, fina mamma!

 

Efter det så städade jag hela huset, tog någon timme, galet vad jag la växeln där, sprang runt med dammsugaren och dansade mig fram med moppen haha 

 

Vid 7 tiden kom Emelie, hennes syster Natalie och Linda hit, för de vankades utgång!

Satt här och drack och snackade massa, hur roligt som helst!

Sedan bar det mot harrys och vilken lyckad kväll, hade så roligt, dansade och träffade massa trevligt folk!

Riktigt bra avslut innan jag säger hejdå till lilla värnamo helt eneklt!

 

Var faktiskt rätt nervös innan vi skulle gå ut med tanke på att de senaste fyllorna jag haft de senaste 2 månaderna har involverat minnesluckor nästan varje gång, och det är inte det att jag inte minns vad jag sagt till personer, eller att jag glömt bort nån detalj.

Jag har haft minnesluckor som varar i 6h, vilket har fått mig att må så extremt dåligt.

Det som är de rätt komiska i detta är att jag har inte betett mig som att jag är riktigt jäkla full, delvis ramlat, spytt i nått hörn, osv ! Utan jag har i princip ändå haft huudet på skaft och betet mig som jag brukar när jag börjar bli lite lullig, dansat,  vart glad och bara njutit av livet liksom. 

De klart att omdömet inte vart de bästa i alla lägen, men de får man ju lära sig leva med.

Jag är iallafall den som hittat hem om jag och jojo gick vilse nångång, eller när nått liknande inträffat när huvudet måste vara klart,  därför tycker jag det är så underligt att jag inte minns något.

 

Har haft sån ångest över detta, saker jag gjort, saker jag sagt till folk sånt som jag fått höra dagen efter.

Jag hatar att höra saker jag gjort på fyllan och särskilt när jag inte kommer ihåg de, de spelar ingen roll om de är bra eller dåliga saker egentligen. För den ångesten som fylls i min kropp är helt fruktansvärd, vill bara krypa ur min kropp eller lägga mig under ett täcke några dagar och inte visa mig.

Att inte komma ihåg nått är hemskt, men det som jag känner är ännu hemskare är ifall det skulle kunna hända något med mig, misshandlad, våldtagen, rånad osv.

Det klart sånt här kan ju alltid hända, men man är ju mer utsatt som full, och det skrämmer mig.

Så därför var jag ritigt nervös igår och rädd, men åt mat innan och när vi väl kom till krogen så gick jag inte och shootade direkt som jag ofast brukar göra. 

Utan väntade med detta och tog en efter typ 1 ½ h, detta var riktigt bra ändå!

Även att jag blanade cider och vin så blev de sjukt bra, och jga jätte bra idag!

Så jag är verkligen sååå sjukt glad och lättad över att jag minns allt i pricip, minns inte exakta saker jag sa till folk för träffade en väldans massa men i de stora hela så minns jag alllt.

LYCKA!

 

Fick för nån timme sedan reda på att min favorit tidning har upphört, finner inga ord.

Det är otroligt tråkigt, men jag vill passa på att tacka för en otroligt bra och inspirerande tidning!

Här kommer alla mina exemplar av Min boudoir och lita annat!

 

 

En nyvaken tjej ligger framför tvn och myser, vaknade för drygt en timme sen. Sjukt jäkla tidigt men ganska skönt ändå. Tänkte kolla en grej med er, och är de någon som vart med om ganska kraftigt håravfall som bara uppkommit sådär? Jag började nämnligen tappa hår för ca 2 veckor sen och det är väldigt kraftigt. Varje gång jag drar min hand genom året så åker kanske 10 hårstrån med, jag tror de beror på stt jag har vart väldigt stressad inom mig själv på sistone, inte haft så allsidig kost, bytt shampoo och balsam sista tiden när jag var utomlands, solat för mkt. En liten mix av allt liksom, jag köpte kosttillskottet panto-3 som jag tänkte jag skulle prova. Ska va bra för hud, hår och naglar. Är de någon som har nått tips på bra kosttillskott, bra hårkur som har stärkt håret och stoppat håravfallet?

Detta har fått mig att må så himla dåligt, har inte överdrivet tjockt hår sedan innan men de hade ändå stärkts under resan och nu är de så extremt tunnt. 

Har inte alls mått bra och får panik så fort jag ser massa hårstrån, aldrig upplevt något liknade och de stressar mig även om jag fördöker behålla lugnet.

De som följt mig de senaste året vet att jag var i Indien hösten 2012 och volontärarbetade, jag var då i en del i Indien som heter Rajahstahn, och detta ligger i norr. Jag volontärarbetade i en stad som heter Sikar och i ett område där de kastlösa bor. Denna upplevelse har berikat mitt liv enormt mycket och jag vill någongång återvända dit. När jag kom hem så föll det sig naturligt att jag ville sponsra ett barn till att få gå i skolan, och barnet som jag valde var en tjej vid namn Reshma, en underbar flicka med glimten i ögat.

Nu när jag var ute och reste så fick jag ett mejl från en i organistaionen att mitt fadderbarn och flera andra barn inte går i skolan, detta beror främst på deras föräldrar och att de anser att de är bättre för dem att stanna hemma och hjälpa till. Detta är helt fruktansvärt tycker jag, men tyvärr är det inte mycket man kan göra.

Reshma är en otroligt fin och smart tjej som jag verkligen tycker borde få utvecklas, men livet är så orättvist.

Jag fick en förfrågan om jag vill fortsätta sponsra ett barn, och detta är en självklarhet för mig. Jag ger 100 kr i månaden, detta går till terminsavgiften, skolkläder, skoltillbehör osv, endast 100 kr.

Mitt nya fadderbarn heter Sapna, hade henne i min klass, även hon är väldigt fin, men lite busig men otroligt charmig! Hon ska få börja privatskola nu nångång i Januari, om ni vill ta en kik på mina bilder från inden så klicka här. Om ni skulle vilja stöda ett barn så att de kan få börja privat skola så tryck här.

 

Här har ni lilla sapna minns de där såret hon hade på sin arm, och fy vad hon tyckte det gjorde ont är de tvättade de men hon höll in tårarna och var riktigt stark!

 

 

Kunde inte ha haft en bättre dag med mina pärlor, dagen har bara sprunigt iväg från oss men jag har haft det så underbart!

Från att ha nyss setts för första gången tillsammans alla tre på över ett halvår så kommer nu ännu en period på 4 månader då vi inte kommer ses.

De är helt galet vad jag kmmer sakna er finingar!

Ni är helt klart bäst!

 

 

Uppdateringen igår om loppisen stämde vid den tidpunkten men efter det började de rulla på och folk började köpa av mig, sålde 70 % av kläderna dock till skitpriser och då menar jag verkligen SKIT priser!

Klädesplagg för 10 kr till 15 kr,men även om de tog emot att sälja dem för sådana ynkliga summor så är det en sådan befrielse att bli av med allt. 

Dessa stora väskor fyllda med kläder har stått i min klädkammare i säkert över ett år och bara fyllts på och fyllts på så då kan ni förstå min ångest på dem, så de känns skönt nu! Allt som jag inte sålde sänkte jag, vilket känns ganska fint de med!

680 kr skrapade jag ihop iallafall, och dessa ska gå oavkortat till min fotvård den 5 september!

Kan knappt vänta, efter en säsong på high chapparal så mår inte fina fötter bra, skor som inte andas, 5 cm klack ( Vet det är inte mycket, men går man med dem 6 dagar i veckan 3 månader i sträck så känns de, tro mig ;D) Så mina fötter har tagit stryk! Men det ska de bli ändring på :D

 

Igår träffade jag ju även min underbara vän  Viktoria som kommit hem från USA efter att ha vart där i ett  år, såg henne senast i Januari!

Det var så himla sjukt kul, det var precis som om vi sågs bara för någon dag sen, för allt var så lättsamt och det kändes inte som att vi vart ifrån varann så länge!

Finner knappt inga ord att beskriva hur mycket jag saknat att ha denna människa i min närhet, hennes kloka ord, hennes flum, hennes positiviet, allt!

Så glad att jag har henne vid min sida!