Alltså jag blir så ledsen och frustrerad när jag vet om folk och ser folk som nyttjar droger och annat skit som inte ska vara i människokroppen.

 

När jag ser alkoholister på stan så vill jag bara gå fram till dem och säga:

Du är medveten om att du bara lever engång va? Släng spriten och gör något vettigt av livet.

 

Jag är medveten om att alla alkoholister/knarkare kanske inte haft den lättaste vägen och att det troligen satt sina spår och att de på så vis blivit som de blivit, och att de kanske inte fått tillräckligt mycket hjälp

 

MEN jag vet endel som också fastnat i det där träsket, men som fått så mycket hjälp men bara struntat i de och fortsatt på samma spår, och det är så himla tragiskt.

Riktigt fina männsikor som totalt förändrats, det är bara ett skal av dem kvar,

totalt känslokalla och ingen respekt kvar, eller ännu värre: dött av de.

 

Usch tycker det är så hemskt, jag ska aldrig aldrig aldrig hamna där.

Livet är den finaste gåvan jag fått, och jag vill uppleva så mycket som möjligt och leva livet fullt ut!

Drömmar är underbara, och mitt hopp är de bästa jag har!